Jag är ledsen att höra vad som har hänt, men Linus är på en bättre plats nu, där hans kropp inte sviker honom.
Du gjorde det rätta när du lät honom somna in. Hade han fått välja själv hade han valt det.
Det viktigaste nu är att tillåta dig själv att känna sorg över honom, och samtidigt komma ihåg honom när han var som bäst. Det hjälper att ha en konkret plats att minnas honom vid, till exempel en minnessten i trädgården. Lägg någon blomma vid graven om du känner dig nere, och gråt ut ordentligt där.
Och kom ihåg att så länge han lever i ditt minne är han inte död.
Det låter fånigt, men det hjälper att tänka så. Jag lärde mig det själv när jag sörjde en människa som stod mig nära som gick bort.
Glöm honom inte, sörj honom, men gläds över att du fick lära känna honom. Det är inte alla som har haft en sådan vän som Linus.
(To non- swedes: Sorry about using other languages than English, but I cant express myself properly in English)